Hyttor
och gruvor i Lekebergslagen
|
Hyttor
och gruvor i Lekebergslagen
|
|
Lekebergslagens ursprung och omfattning
Lekebergslagen är en mycket gammal bergslag även om Nora bergslag med stor sannolikhet är äldre. Lekebergslagens tillkomst och utveckling under äldsta tid förlorar sig i historiens dunkel liksom dateringen av olika priviligier och andra bestämmelser rörande bergslagen. Den geografiska omfattningen var i äldre tid oklar och de kungl brev och förordningar som finns bevarade uttrycker sig svävande och i allmänna ordalag. Detta tolkas som att omfattningen på marken bestämdes av tradition och beslut av berörda (lokala eller regionala) myndigheter i varje särskilt fall.
En av de första uppgifterna för det 1649 inrättade Bergskollegiet (föregicks av Generalbergsamtet 1637-49) var att fastlägga de olika bergslagernas geografiska omfattning. För Lekebergslagens del resulterade detta i upprättandet av två i huvudsak likalydande bergsjordeböcker, den ena av 1659 och den andra av 1661. Den geografiska omfattning som redovisas i dessa bestod sedan i allt väsentligt med endast smärre justeringar. Hemmanens fördelning på olika hyttor genomgick dock betydande ändringar, främst genom nedläggningar och sammanslagningar av hyttlag.
Lekebergslagen kan allmänt sägas omfatta ett område mellan gränsen mot Karlskoga och Nora bergslager (ungefär landskapsgränsen) och en ungefärlig gränslinje från sjön Teen (vid Hasselfors) utefter Svartån fram till Garphytteåns utlopp i denna nära Hidinge kyrka samt därefter vidare uppefter Garphytteån. Från Garphyttan fortsatte gränslinjen fram mot Kils kyrka samt vidare mot nordväst nordost om Klockarhyttan och till Hammarboda. Norra delen av Kils socken med Ramshyttan och Lockhyttan har dock av ålder räknats till Nora bergslag.
De socknar som berördes av Lekebergslagen var Skagershult, Kvistbro, Knista, Hidinge, Vintrosa, Tysslinge och Kils socknar. De få hemman som fanns i Skagershult hörde samman med den på 1650-talet anlagda Björkhyttan och övergick inom kort tid därefter i enskild ägo och har därför ofta ansetts ligga utanför Lekebergslagen.
Lekebergslagen löd under Lekebergs häradsrätt. Det innebär att de socknar som till någon del ingick i Lekebergslagen var delade på två häradsrätter och att man som släktforskare måste göra klart för sig i vilket arkiv man bör söka t ex bouppteckningar.
Nedan redovisas hyttorna i Lekebergslagen sockenvis med kortfattade kommentarer. Åldern på hyttorna är omöjlig att fastställa utom i ett fåtal fall. De tidigaste privilegiebreven daterar sig från 1600-talets första hälft men det är i många fall ganska säkert att äldre hyttor funnits tidigare på samma plats eller i närheten. Det är väl bekant att hertig Karl (sedermera Karl IX) starkt månade om bergsbruket inom sitt hertigdöme och bl a försökte få en bärkraftig verksamhet i gång via Lekebergsbruket. I anslutning till detta finns uppgifter om att det skulle finnas flera hyttor vid Lekebergsbruket, kanske inemot ett halvdussin redan i slutet av 1500-talet. Rätta antalet torde dock vara 3 masugnar enligt senare forskning. Lekebergsbruket var dock alltför resursslukande för hertigen och lades ned efter en ganska kort verksamhetstid.
Produktionen i de gamla bergsmanshyttorna uppgick vanligtvis till strax över ett ton tackjärn per blåsningsdygn. Bergsmännen producerade sitt järn efter uppgjord turlista med malm och kol som de själva framställt eller anskaffat. De var också kvalitetsansvariga för sin produktion och märkte de producerade tackorna med sina igenkänningsmärken.
Kvistbro socken
Mullhyttan (1642)
Enligt bergsjordeboken
1661 hörde följande hemman till hyttelaget: Övratorp, Ingvaldstorp,
Västanås, Labbåsen, Bornås, Fröstorp, Bäckatorp,
Dormen, Mark, Hinderstorp, Baggetorp, Hemsjön, Norrhult, Södra Hult,
Mullsäter, Storbjörboda och Teboda. Totalt 9 7/8 mantal fördelat
på 23 bergsmän.
Gammelhyttans bergsmän inflyttade 1817 i Mullhyttans hytta som därvid kom att inrymma hela 90 bergsmän. Jerngänget inom Mullhyttans Bygdeförening har med stöd av en gammal karta från 1814 och annan dokumentation gjort en modell i skala 1:100 av hyttbackens utseende ca 1850. Mer om Mullhyttan förr och idag finns på Mullhyttans Bygdeförening.
Dormhyttan (1661-1776)
Hjälphytta till Mullhyttan
under ovan angivna tid.
Gammelhyttan (urgammal)
Enligt bergsjordeboken
1661 hörde följande hemman till hyttlaget: Ängatorp, Ön,
Tolhyttan, Tryggeboda, Fallhyttan, Trumön, Gamlehyttan, Sixtorp, Velamshyttan,
Saltorp, Sirsjötorp och Ry (Ri). Totalt 7 1/4 mantal fördelat på
12 ägare.
Nya Gammelhyttan uppbyggdes 1638, vilket indikerar att en äldre hytta funnits tidigare. Om åldern på denna är ingenting känt (urgammal bör nog innebära att den i vart fall fanns på 1500-talet). Gammelhyttelaget sammanslogs 1817 med Mullhyttan, varvid Gammelhyttan ödelades. Laget bestod då av 6 3/4 mantal, obetydligt lägre än år 1661.
Vekhyttan (urgammal)
Enligt bergsjordeboken
1661 hörde följande hemman till hyttlaget: Norra, Södra, Östra
och Nedre Vekhyttan, Bommersten, Vikerstorp, Kalltorp, Farbrorstorp och Bertilstorp.
Totalt 5 3/4 mantal fördelat på 10 delägare.
Nya Vekhyttan uppbyggdes 1637, vilket indikerar att en äldre hytta funnits tidigare.
Ribbohyttan (gammal)
Enligt bergsjordeboken
1661 hörde följande hemman till hyttlaget: Ribbohyttan (3 mtl), Stenbäcken,
Doverstorp och Övra Hult. Totalt 5 mantal fördelat på 7 bergsmän.
År 1740 inflyttade Kinkhyttelaget och 1760 del av Brohyttelaget (båda från Knista socken) i Ribbohyttan. År 1791 upphörde blåsningarna och laget inflyttade 1791 i den då nyanlagda Vekhyttan.
Björkhyttan ( 1659)
Enligt bergsjordeboken
1661 hörde följande hemman till hyttlaget: I Kvistbro socken Skirsjön,
Svartviken, Elgsjön, Högstena, Sörbytorp, Noländan, Guldsmedsbo,
Lilla Storbjörboda, Merskog, Tryslinge, Nytorp, Brändsjö och
Ernäs och ett nybygge Åbytorp. I Skagershults socken Römossen,
Fagersand, Nybråt, Sörby, Ågrena, Kvarntorp och Testabäcken
samt nybyggena Sunnabobäcken, Åsen och Spjutviken. Totalt i Kvistbro
3 3/8 mantal och i Skagershult 2 mantal.
Privilegierna för hyttan är utställda på Jöns Eriksson Grubb och ett antal icke namngivna bergsmän som medintressenter. Hyttan skulle byggas upp i Medskogs ström i Visnums härad men det visade sig svårt att komma överens med markägaren, varför den istället kom att byggas upp vid Svartåns utlopp ur Lillbjörken gent emot hammaren. I det läget hade medintressenterna hoppat av projektet och Grubb kvarstod ensam. Hammaren, som blivit starkt försenad, kom inte igång med blåsningar förrän säsongen 1666-67 och då i begränsad omfattning enligt handlingar i Svartå bruksarkiv. Ingen hytta hade tidigare funnits på platsen enligt ett häradsbevis några tiotal år senare.
Knista socken
Brohyttan (urgammal)
Enligt bergsjordeboken
1661 hörde följande hemman till hyttlaget: Brohyttan, Dalen, Klöfvan.
Totalt 4 mantal fördelat på 5 delägare. Blåsningarna upphörde i och med 1761,
varvid delägarna fördelades på Vekhyttan, Ribbohyttan och en mindre del på Lekhyttan.
Kinkhyttan
Enligt bergsjordeboken
1661 hörde följande hemman till hyttlaget: Kinkhyttan, Helsingåsen,
Södra och Norra Vissboda samt Dammen. Totalt 3 1/4 mantal fördelat på 8 bergsmän.
Sista blåsningen skedde 1739, varefter hyttlaget sammanslogs med Ribbohyttan.
Hidinge socken
Lekhyttan
Enligt bergsjordeboken
1661 hörde följande hemman till hyttlaget: Lekhyttan (8 gårdar om
3 1/2 mantal), Lekeberget, Hälshyttan samt nybygget Sågstorp. Totalt 4 1/2 mantal
fördelat på 11 bergsmän. Sista blåsningen 1776, varefter hyttlaget inflyttade
i Klunkhyttan.
Nyhyttan
Enligt Harmens register
var hyttan uppbyggd på kronogrund enligt privilegier den 29 nov 1642.
Det troliga är dock att en hytta byggdes på platsen redan i början
av 1600-talet. Enligt bergsjordeboken 1661 hörde till hyttlaget följande
hemman: Mårtenstorp, Elgkärr, Tovestorp, Nybygget, Sätran, Moon,
Apletorp och Kvarntorp, tillsammans 6 mantal fördelade på 11 bergsmän.
Hyttlaget utökades 1730 med bergsmän från Garphyttan och Arbohyttan
samt 1739 med bergsmän från Kantabohyttan. Sista blåsningen
ägde rum 1803. Hyttan var förhållandevis kapacitetsstark.
Klunkhyttan
Enligt uppgift i 1652
års bergmästarrelation skulle hyttan ha byggts upp 1639. Enligt bergsjordeboken
1661 hörde följande hemman till hyttlaget: Klunkhyttan, Lekhult, Kärmsön,
Runstorp, Torpkärn, Runsåsen, Holmsjön, Villingskullen, Löfbråten,
Våtsjötorp och Björnkärn, tillsammans 6 1/4 mantal fördelat
på 14 bergsmän. År 1776 utökades hyttlaget med hela Lekhyttelaget
och 1803 tillkommo en del bergsmän från Nyhyttan, som då nedlades.
Enligt bergsfogden Strokirk 1771 var hyttan byggd på kronobergsmanshemmanet
Klunkhyttans ägor. 1901 skedde den sista blåsningen i en hytta som
varit bland de mera produktiva.
Gihlsåshyttan (urgammal)
Harmens register meddelar
om denna hytta att den är urminnes gammal och belägen i Hidinge socken.
Enligt bergsjordeboken 1661 bestod hyttlaget av tre hemman, nämligen Gihlsåsen
och Berga i Vintrosa socken och Gunstigen i Hidinge. Totalt hade hyttlaget 4
bergsmän som innehade 1 1/2 mantal. Hyttlaget var svagt och avvecklades
genom beslut i bergskollegiet den 11 juni 1724, varvid bergsmännen födelades
på Arbohyttan. Redan dessförinnan hade driften varit inställd
och bergsmännen blåst i andra hyttor.
Svenshyttan
I bergsjordeboken 1661
anges att hyttlaget består av 5 bergsmän ägande var sin gård
i Svenshyttan och en bergsman från ett hemman i Svensboda, totalt 4 mantal.
Få uppgifter om hyttan föreligger och den övergavs troligen
redan före 1600-talets slut.
Vintrosa socken
Arbohyttan
Hyttan har troligen gammalt
ursprung. Enligt bergsjordeboken 1661 utgjordes hyttlaget av de nio ägarna
till hemmanen Arbohyttan, Arfvaby, Eskilstorp, Polsboda, Backetomta och Naddeboda,
tillsammans 6 3/4 mantal. I början av 1710-talet tillkomma Gihlsåshyttans
bergsmän. Blåsningarna upphörde i slutet av 1720-talet eller
strax därefter och hyttlaget fördelades på Kantabo- och Nyhyttorna.
Tysslinge socken
Kantabohyttan
Hyttan har gammalt ursprung.
Enligt bergsjordeboken 1661 bestod hyttlaget av sex bergsmän, ägare
till hemmanen Kantaboda, Smedstorp, Bretorp och Latorp, sammanlagt 4 1/2 mantal.
Med hyttlaget förenades omkring 1730 bergsmän från Garphyttan
och 1737 från Arbohyttan. Sista blåsningen skedde 1769, varefter
bergsmännen fördelades på Mos- och Nyhyttorna.
Garphyttan
Hyttan skall enligt uppgift
hos Harmen ha anlagts utifrån privilegier 1642. Enligt bergsjordeboken
1661 omfattade hyttlaget 6 bergsmän, nämligen ägarna till Garphyttan,
Sutareboda, Axsjöboda och Sunnaboda, tillsammans 4 3/4 mantal. Verksamheten
upphörde runt 1730 och bergsmännen fördelades på Kantabo-
och Nyhyttorna.
Tolsbohyttan
Belägenheten av hyttan
är inte helt säker men troligen låg den nära Stora Stråsjön
nära gränsen mot Karlskoga. Enligt Harmen är privilegierna från
20 nov 1655. En äldre hytta kan av namnet att döma ha funnits vid
Tolshyttan invid gränsen mot Vintrosa socken. Enligt bergsjordeboken bestod
hyttlaget av 6 bergsmän från Tolsboda, Anneboda, Tolstorp och Tolshyttan
om sammanlagt 2 3/4 mantal. Blåsningarna upphörde 1771, varefter
hyttlaget indeltes i den närbelägna Snöbergshyttan.
Moshyttan
Hyttan är belägen
på gränsen till kils socken och uppbyggdes enligt Harmen 1622. Enligt
bergsjordeboken 1661 bestod hyttlaget av 6 bergsmän från Ånneboda,
Filipshyttan och Bjurbacken med tillsammans 3 1/2 mantal. Hyttan nedbrann 1671
men byggdes upp igen. År 1738 inflyttade Blackstahyttans hyttlag sedan
denna hytta nedlagts. Sista blåsningen ägde rum år 1800 och
året därpå ödelades hyttan av vådeld.
Kils socken
Ymningshyttan
Hyttans ålder är
som många andra oklar men en anteckning finns att Nya Ymningshyttan uppfördes
1640. Bergsjordeboken 1661 talar bara om Ymningshyttan, vars hyttlag består
av 6 bergsmän fördelade på hemmanen Töresboda (Torsaboda),
Ömningstorp, Höghult och Ömningshult. De två sistnämnda
hemmanen låg i Tysslinge. En bit in på 1700-talet kom Johan Nordenfeldt
på Frösvidal in som intressant och hyttan förlorade sin karaktär
av ren bergsmanhytta. En stor del av verksamheten kom under många år
framåt att avse gjutning av ammunition till kanoner. Enligt bergmästarerelationen
1763 tillhörde hyttan borgmästaren Gustaf Kierrman i Stockholm. I
början av 1800-talet blåste såväl Aspa som Algrena bruk
i hyttan. Sista blåsningen ägde rum år 1870.
Blackstahyttan
Enligt bergsjordeboken 1661 hörde följande hemman till hyttlaget,
nämligen Blackstahyttan, Algutstorp och Gålsjötorp med sammanlagt
4 1/4 mantal fördelat på 6 bergsmän. År 1738 överflyttade
hyttlaget sin blåsning till Moshyttan.
Klockarehyttan
Denna hytta är den längst upp i nordost belägna i Lekebergslagen.
Uppgifterna om den är knapphändiga och sannolikt hade den liten produktion.
Enligt Harmens register var den uppbyggd av bönderna enligt privilegium
den 27 okt 1640 men troligen har det funnits en äldre hytta på platsen.
Enligt bergsjordeboken 1661 omfattade hyttlaget 7 bergsmän, vilka var ägare
till hemmanen Klockarehyttan, Skogen, Nybråten, Tomasbo och Blankhult,
sammanlagt 3 1/4 mantal.
Mosjöhyttan
I en på 1750-talet upprättad stämpelbok finns en rubrik av följande
lydelse: Moshyttan eller Mosjöhyttan kallades ock i gamla tider för
Philipshyttan. I bergsjordeboken 1661 omnämnes de båda hyttorna Moshyttan
och Mosjöhyttan var för sig och att hyttlaget vid den senare hyttan
utgjordes av de 4 ägarna till hemmanen Nytorp, Svärtatorp och Löfåsen,
tillsammans 2 1/2 mantal. Inga uppgifter om produktionen mid Mosjöhyttan
har påträffats hos bergskollegium.
Ovanstående redovisning grundar sig i huvudsak på boken Lekebergslagen i Örebro län av f bergmästaren C Oskar Norelius (Filipstad 1935).
En lista över skattehyttor i Lekebergslagen 1631 har uppgjorts utifrån jordeboken.
Uppdat 2003-03-07