Socknen och sockenbildningen

Socknen var förr den minsta territoriella enheten inom kyrkan. Sockenbildningen skedde i Svealand huvudsakligen under perioden 1150-1250. Socknarna kom att bestå till dess att de slutligen avskaffades genom kommunreformen 1952, då storkommuner bildades genom sammanslagning av ett antal socknar.

Under medeltiden var landet glest befolkat och stora skogs- och bergsområden praktiskt taget obefolkade. Till detta kom att digerdöden i mitten av 1300-talet lade hela regioner mer eller mindre öde. När befolkningen långsamt växte spred sig bosättningarna ut från de gamla områdena genom att nybyggare tog upp nya hemman. När bergsbruket mera allmänt fick sitt uppsving i slutet av 1500-talet och början av 1600-talet spreds bosättningarna till helt nya områden, bl a Bergslagen.

Socknarnas gränser har inte varit oföränderliga över tiden utan följt med i den allmänna dynamiken i samhället. I vårt område kan man peka på några exempel. Knista socken inkluderade Möckelnsbodarna (vid nuvarande Karlskoga) ända fram till slutet av 1500-talet, då hertig Karl beslöt att Karlskoga skulle bilda egen socken. Kvistbro, självt länge annex under Knista, fick släppa till en del då Nysund bildades 1638. Viby var också en stor socken som gick ända ned till landskapsgränsen vid Tiveden, låt vara att gränslandet var praktiskt taget obefolkat. 1587 bildades Tivedsbodarne (Bodarne) kapellförsamling bestående av 27 namngivna gårdar på ömse sidor landskapsgränsen med östra delen lydande under Viby och västra under Hova. 1652 bildades Bodarne socken fullt ut och tilldelades 13 gårdar från Viby, 2 från Tångeråsa, 1 från Snavlunda, 3 från Askersunds landsförsamling, 1 från Undenäs, 21 från Hova jämte några nybyggen och Lassåna och Röfors bruk. 1630 blev Finnerödja egen socken genom utbrytning från Bodarne. Ofta när en ny socken skapades på detta sätt korrigerades gränserna även för omgivande socknar genom att ett antal hemman fördes till den nya socknen.

Socknen var till en början huvudsakligen en kyrklig företeelse även om den troligen har sina rötter i den tidigare samhällsstrukturen. Flera forskare har pekat på den gamla ledungsorganisationen, vilken kan ses som ett tidigt indelningsverk för att bemanna krigsbåtar eller ta fram soldater. Ledungsorganisationen i sin tur var knuten till begrepp som skeppslag (12 hamnor motsv 12 åror), hundare eller härader, tingslag och bon, alla olika underindelningar av landskapet. Av dessa verkar socknarna närmast ha motsvarat hamnorna (2-4 helgårdar under tidig medeltid).

I dag talar vi inte om socknar utan om församlingar. Församlingarna på landet för vidare traditionen från sockenindelningen ganska oförändrat medan städernas tillväxt har bäddat för ett ökat antal stadsförsamlingar. Även tidigare landsbygdsförsamlingar har genom inkorporeringar kommit att bli stadsförsamlingar. Exempel på detta finns i Örebro, som fram till 1906 var en enda församling uppdelad på Södra staden och Norra staden. Längbro, Ånsta och Almby var då egna socknar utanför staden.

John Kraft: Ledung och sockenindelning i Västergötland. Från Borås och de sju häraderna 1993. Borås 1993.