Första brevet hem efter ankomsten till Amerika 1891

August Eriksson var torparson från Bomullskrogen (mellan Odensbacken och Kilsmo) i Askers socken. Han var född 1866 och var knappa 25 år när han reste den långa vägen över Atlanten. Han gifte sig sedan i Amerika och bodde i Philadelphia och skrev brev hem till sin två år äldre bror Carl August under mer än 30 års tid. I breven berättar han om sitt arbete, familjen och det vardagliga livet i Philadelphia.

Philadelphia Den 18 April 91.

Bästa Föräldrar och Bror

Ja nu som ni ser är jag lyckligt och väl anlänt till Amerika. Och jag mår mycke bra. Jag har ej varit sjuk en enda gång jag har mått utmärkt på resan och vi har haft ett utmärkt väder. När jag kom till Göteborg så var min kamrat Alin emot mig den och vi Bodde på ett hotell der i 2 dagar och det kostade 3 kronor per da, sedan gick vi ombord på ångaren klockan 1 på Fredagsmiddagen och det var så skjönt väder hela Dagen långt in på natten så det var lust och glädje åt det men sedan 2 på natten då vi kom ut på Nordsjön riktigt så började det att blåsa förfärligt så sjöarna slog öfver båten och nästan alla voro sjuka men jag och några till höllo oss uppå däck och ni må tro att det var friskt att vara vi måste hålla oss fast så vi ej ramla omkull när båten rulla som en boll. Vi kom fram till Hull på söndagsmiddagen och vi fick gå i land på qvällen så vi var oppe i Stan ett tag och såg oss omkring, men vi fick ligga på båten öfver natten, sedan på måndagen fick vi gå på järnväg öfver england till Liverpool. Ni må tro att det var vackert i England. Det är som en trädgård öfver hela landet, och jernvägar korsa öfverallt var man tittar så ser man tåg. Men städerna äro mycket fula. De äro så svarta och nermörkta och smutsiga af alla fabriker som der är. Det är så tätt med fabbriksskorstenar så det är som en skog öfver allt. Vi kom till Liverpool på måndagseftermiddag och der fick vi bo på Emigrant Hotellet tills på onsdagsmorron då fick vi gå ombord på majistiv det var en ståtlig ångare må ni tro och vi lämnade Liverpool på qvällen och på torsdagsmorgonen framkom vi till irland till staden Qvinston och der kom en hel massa irländare ombord och vi gick därifrån på eftermiddagen och sedan såg vi ej land men på Atlanten var det mycket bra tiden gick ganska fort och det var folk af alla nationer. Båten var full af folk och på Onsdagsmorgonen den 15de sågo vi land igen och snart så såg vi New York men vi kom ej i land förrän på torsdagsmorgonen, och sedan på qvällen fick jag gå på tåget till Philadelphia. Jag kom till Philadelphia på natten vid 12 tiden och Johan och hans fru voro emot mig vid stationen och nu bor jag hos honom, men jag vet ej ännu hur jag får det jag har ej ännu hört äfter något arbete för jag har måst vila mig ett par dagar för ni må tro att man blir restrött det är ingen lustresa att resa till Amerika, men jag hoppas att jag skall få arbete, jag skall väl ut och höra mig om på måndag men jag tror nog att jag ej stannar länge i Phila utan jag reser till Sant Paul äller Detroit så fort jag kan för den här stan är just ej så stora förtjänster i som jag hör sägas. Johan har mycke bra här så jag har nog mycke att skriva om, men mera nästa gång då jag får arbete. Ni har väl fått telegram jag mår mycke bra och tror att jag skall trivas bra här jag bor hos Johan han hälsar jag hoppas att ni snart skriver

Wänligen Eder Son

August Eriksson

Hellsa Alla

Jag har så mycke at skriva om men jag får skriva littet i sänder för jag skall skriva 4 bref nu till några vänner i Stock