Philadelphia den 16/3 1902

Fabriksarbetare i Amerika 1902

August skriver hem till brodern med avslag på en önskan om penningbidrag och förklarar svårigheterna att få ekonomin att gå ihop. Brodern är skomakare hemma i Sverige. Man har en känsla från korrespondensen i övrigt att August kanske tar i litet extra för att försvara sitt avslag, det har nog ändå gått ganska hyggligt för honom och familjen även om inget överdåd råder. Kort därefter mjuknade han dock och skickade ett okänt belopp.

Tack för det sista bref som jag fick för mycke länge sedan, jag har dröjdt long tid med att svara förty jag har ej kunnat besvara ditt sista bref ock oppfylla din önskan ock kan det inte nu. Men jag vill nu i alla fall skriva ock tala om att vi har alla hälsan ock mår ganska bra, du önskar att jag skall hjälpa dig, du må tro att det hade jag gjordt för länge sedan om jag kunde ock om jag hade så bra som du inbillar dig, du skall tänka dig att jag har hustru ock tre barn att försörja, du skriver alltid ock målar dina mörka sidor det har jag aldrig gjort, jag har aldrig talat om för dig hur mycket jag får betala till doktor ock medicin om året. Hyra å Col, Gas, Insurans å Kläder, mat å allt annat som jag ej kan upräkna. Du har endast dig, ock de två gamla ock de sliter ej mer på ett års tid än Ernst gjör på en veckas tid å ett som jag vet så behöver du ej betala nogon skatt för dem om de äro så oförmögna som du säger. Du skriver att du avundas mig, du vet ej hvad det är att arbeta på en fabrik der är man slaf opp tidigt på morgonen få litet frukost ut i snö och reng äller solsken en half timmas väg till arbetet sedan börja arbeta i ett kör till klo 12 du kan ej se ut för fönstren äro matta glas sedan får vi äta vår middag 3/4 timma, sedan börja arbeta igen i ett sträck till klo 6 gå hem igen. Så detsamma om igen dag ut dag in i hela sin tid, kommer du försent en minut så får du förlora en half timma ock du kan aldrig gjöra den tid opp igen. Ja jag kunde skriva en hel dag och bara måla mörka sidor för dig som du alltid har gjort för mig. Och jag vet att om jag hade mina gamla föräldrar här så skulle jag vara mycke glad för mat skulle de få å det är just allt de behöfva nu, det skulle nog räcka till för dem den lilla tid de har qvar. Jag kan ej se hvarför du Karl tycks ha så svårt du förtjenar en krona fortare än jag en dollar ock jag får betala en dollar för de ting som du får för en krona å du har ingen hyra, du har stadigare arbete, ock din egen Bas. Ja jag skulle önska att skriva mer men rummit tillåter ej, äfvenså önskar jag att kunna hjälpa dig men jag kan ej - kanske med tiden jag skulle kunna å hoppas så!

Om jag hade så bra som du tror tror du ej att jag då skulle resa hem ock se de gamla ock uppmuntra oss alla, Du Karl har ingen aning om Amerika ock stadslif.