Johan Camitz
Personaliaer vid begravningen i Karlskoga kyrka den 24 maji 1779

(Upsatte af den Salige dödas närmaste anhörige )

Den urgamla sed, at då de, som berömliga lefwat, warda, efter saligt aflidande, till sin förgängeliga del, under jorden gömde, wid grawen uprepa deras förtjenster och dygde-wandel, är så loflig, så billig, och til fölgd för dem som efterlefwa så upmuntrande, at man wid detta sorgeliga tilfället ej bör samma bruk utur akt låta.

Bruks-Patronen Herr JOHAN CAMITZ, som nu ifrån oss gången är, föddes år 1720 den 14 februari, uti Christinaehamns Stad. Fadren war Bruks-Patronen Herr Johan Camitz, Son af Borgmästaren i berörde Stad Georg Camitz, hwilken först här i Riket från Tyskland inkom, och anlade Degerfors Bruk, som ännu är i dess efterkommandes hand; Modren war Fru Maria Wester, bördig ifrån det hedrade Haddebo-huset i Nerike, hwilken efter 83 års exemplarisk lefnad och 20 års Enkostånd, afled år 1761, sedan hon haft den glädjen, at se alla sina 7 Barn, i heder och wälstånd.

Desse om sine Barn ömme Föräldrar försummade icke, at låta deras kära Son, sedan han blifwit i Guds Församlings-gemenskap intagen, alt efter som åren tiltogo, njuta den underwisning på Dygdens wäg och i Lärda Wetenskaper, som hans stånd och snille fordrade, hwarföre de ej allenast försågo honom med skickelige Läromästare af hwilka i synnerhet bör nämnas nu warande Probsten i Borås Doctor Axel Luth, som i flere år härwid troligen tilhanda gick; utan ock 1752* låto den Sal. Herren resa til Upsala Academie, där han sedermera alt til 1740 med utmärkt flit inhämtade de kunskaper, både i lärda språk och annat, som sedermera prydt och gagnadt honom under hela hans lifstid.

Wäl och grundeligen underbygd skilde han sig altså 1740 ifrån Academien, och blef, sedan han förut warit Härads-höfdingen sedermera Lagmannen von Numers med mycken nytta för sig på flere Tings-tourer följaktig, 1741 antagen till Auscultant i Kongl. Maj:ts och Rikets Bergs-Collegio.

Ehuru wäl en så skickelig yngling wisserligen hade i tjenste-wägen, om han derwid qwarblifwit, kunnat förwänta sig snar befordran, så var dock hans hug i synnerhet böjd för Landsbygden och sine Förfäders rörelse eller Järn-Bruks handteringen, hwarföre han ock, sedan han i bemälte Colleigo inhämtadt det som för honom war att lära, 1742 begaf sig ned til Småland, där Nissaforss Bruk i Kronobergs Län och Mossebo Sokn honom efter hans då nyligen afledne Fader til någon del i arf tilfallit.

På denna ort wistades Sal. Herr Bruks-Patron i flere års tid, och förbättrade der ..... icke allenast wärkeligen berörde sin arffallne egendom, hwarunder flere lägenheter tilköptes, utan anlade ock i bolag med nu framledne Kammar-Herren Gyllenhök et nytt Stångjerns-Bruk som feck namn af Gyllenforss.

Som Sal. Herr Bruks-Patrons ålderstegne Fru Moder åstundade honom sig närmare, så öwegaf Salige Herren 1749 nyssnämnde ort, och nedslog sine bopålar på Degernäs gård i denne Carlskoga Sokn, där salige Herren altsedermera haft et för sig så mycket lägligare hemwist, som han, ehuru wida afskild ifrån Nissafors Bruk, likwäl warit så mycket närmare at hafwa et moget inseende och styrsel af sine andelar i Degerfors och Håkanbohls samt Skagersholms Werken, i hwilket sistnämde han någon tid var intressent.

Af jordisk lycksalighet feltes Herr Bruks-Patronen ännu det förnämsta en ljuflig och förnuftig maka. Det samma sökte, och i en för sig och sit hus mer än lycklig stund, want han i sit Syskone-Barn* Jungfru Christina Wivica Wester, Dotter av då redan afledne Bruks-Patronen Herr Marcus Wester på Haddebo, och dess ännu i hög ålder levande wördnadswärda Fru, Anna Elisabeth Liedberg; och skedde Brölloppet på Haddebo Bruk den 25 Junii 1751.

Af 7 Barn, 4 Söner och 3 Döttrar, hwarned detta äktenskap blifwit wälsignat, afled Sonen Arvid i dess späda ålder 1758; de öfrige beklaga, jemte deras Hulda Moder, nu med blödande hjertan deras kännbara mistning af en kär och om deras bästa upricktigt sörfällig Man och Fader; I hwilken afsaknad, 2:ne Sal. Herr Bruks-Patronens nu här närwarande Mågar, med ömaste sinnen deltaga. 2:ne späda Dotter-barn weta ännu icke hwad de förlorat.

Salige Herr Bruks-Patronen har i yngre åren, och jämwäl i medelåldren, warit begåfwad med god hälsa, samt stark och härdig kropps-constitution; men de sednare åren och i synnerhet de 2:ne sistförflutne, hafwa sjukdom och bräkligheter, härrörande mäst af en förslappad mage, sig infunnit, och nästan ständigt Sal. Herr Bruks-Patronen plågat och afmattat, hwilket likwäl icke afhölt Sal. Herr Bruks-Patronen ifrån, at med sin wanliga flit och ordentelighet förestå sin Bruks-drift, såsom det kall, hwari Den Högste honom här satt.

Denne omsorg hindrade dock icke Herr Bruks-Patronen, at så wäl nu emot slutet af sin lefnad, som altid tilförene, tänka på det angelägnaste, hwilket wåra Sinnen här bör syslosätta, nemligen den flyttningen som honom förestod utur tiden in i ewugheten; Han war derföre, ju närmare Han kände det lida, alt mera nitisk i bönen. Några få dagar före sitt aflidande, anammade han Herrans Heliga Nattward, med all den andakt et så heligt wärk fordrar, och afsomande derpå helt stilla och saktmodeligen, den 19 April kl. half 11 om aftonen, hastigt och oförmodadt för hans närwarande Maka, Barn och wänner, som sedt honom den dagen gå uppe, men för honom sjelf , genom Herrans nåd hwarom han i lifstiden altid anropat, lycheligen och saligt.

Wi som nu sakne Herr Bruks-Patronen ibland oss, kunna dock aldrig förgäta hans priswärda egenskaper.Hans utmärkta, och, ty wärr! i dessa tider alt för sällsynta, redelighet emot hwar man, hwarom alla af den här församlade menighet, som med honom i lifstiden haft någon rörelse, lära honom med en mun wittnesbörd lämna; Hans påliteliga tilgifwenhet för sina wänner och underhafwande, hälst i nödens tid;Hans bergfasta ordhållighet, hwarpå man (at tala efter ordspråket) kunde hus bygga, Hans upriktighet i tal och gjerning, Hans afsky för fåfänga och flärd, med mera, som tiden nu icke tillåter at omtala, och dessutom är allom dem bekant, som Salige Herr Bruks-Patron i lifstiden kjändt; Detta alt skal göra hans åminnelse hos oss beständig och bibehålla hans namn i äro och wördning.

______________

* Bör vara 1732 (feltryck)
** Syskonbarn = kusin